Idag har varit en halvbra dag. Jag har verkligen börjat märka hur ensam jag är nu och hur tråkigt det är. De kompisar jag har bor inte i samma stad som jag och min rumskompis är aldrig hemma så jag har aldrg någon att vara med på helgerna eller efter jobbet. Är typ alltid ensam. Hade det varit så att jag gjorde något meningsfullt på jobbet så hade det kanske kunnat vara skönt att vara ensam och chilla på helger och kvällar men eftersom jag inte har fått börja med mitt projekt ännu så sitter jag typ vid Facebook hela tiden. Känns verkligen som slöseri med tid. Dessutom är det så himla svårt att skaffa kompisar här. Jag jobbar bara med människor som är över 40 och min rumskompis är som sagt aldrig hemma. Jag har inte någon lust att gå ut själv på kvällarna eftersom att Mexico City inte känns som den säkraste staden. Så jag vet inte hur jag ska göra. Att typ börja någon kurs eller så är ju en bra idé men sen när projektet jag ska göra drar igång så kommer jag resa mycket och vet inte hur mycket tid jag kommer ha till sånt. Hjälp mig! Alla hitta-kompis-tips är välkomna.
Den bra delen av dagen var när jag promenerade till en souvernir-marknad.
Jag ville jättegärna ha en av väskorna som hänger där uppe till höger men jag hade för lite pengar med mig.
Efter marknaden gick jag mot "den gamla stadskärnan" som den kallas i min guidebok. Det skulle finnas en stor park där med den var tydligen stängd just nu. Som på alla andra ställen fanns det en liten marknad där.
Palacio de Bellas Artes, en teater. Gick aldrig in för klockan hann bli mycket och jag hann bli hungrig. Men nästa söndag kanske.
Det enda jag köpte på souvernir-marknaden var de här silverörhängena. Köpte dem av en gullig gubbe som jättegärna ville visa sin butik för mig. Kommer nog köpa jättemycket saker från den marknaden men det blir nog senare, precis innan jag åker hem. Jag vill till exempel ha en sombrero men en sån har jag ingen användning av just nu så det får helt enkelt bli sen.
Mathilda, jag vet precis hur det är. Inte i Mexico men med att etablera ett nytt liv, när man heller inte går i någon skola. Det går trögt ofta och ibland lätt och humöret hänger med upp och ner. Jag joinade en dans kurs som jag sedan hoppade av, men det gav mig många kontakter. Började prata med alla jag tyckte verkade vara kul, och även andra. frågade efter nummer och kollade upp volontärerna i YFU kretsen. Genom detta hittade jag människor som var näst intill knäppa, människor som var svåra att umgås med, men även alla mina nu finfina vänner och alla möten har bidragit till rätt fräna historier. Det kommer bli mycket av att ständigt snacka med främligar, men det kommer inte bli tråkigt. lycka till!
SvaraRaderaHaha, tack för tipsen! Känns ju verkligen som att en danskurs i Mexiko kan vara nödvändig så slipper jag vara den som dansar sämst på festerna, hehe. Man märker ju verkligen stor skillnad från att gå i skolan där det kryllar av jämnåriga människor som vill hitta på saker, men jag ska fortsätta kämpa! :)
Radera