Hero och Anton fick en sombrero av mig.
Som ni ser så trivs de väldigt bra i deras nya hatt!

Igår var jag less på allt och alla. Var dessutom tvungen att åka till sjukhuset för min magsjuka hade fortfarande inte gått över. Fick veta där, efter att ha väntat några timmar, att de inte gör något åt magsjuka. Kul. Men sen åkte jag på Gröna Lund (bästa stället att hänga på som magsjuk) med storasyster och en kompis till henne, fick fina sms och min magsjuka blev lite bättre. Det ordnade sig alltså.

Idag har jag fixat med alla mina grejer och ätit hemmagjord pizza. Bäst.

Äntligen hemma igen!
Jag fick ta med mig 23 kilo i min stora väska och 10 kilo i handbagage. Den stora väskan vägde 23.1 kilo och handbagaget vägde 10.1 kilo. Blev så lycklig när jag såg det. Ingen övervikt alltså. Tummen upp för det!
Däremot blev jag magsjuk på resan hem :-( Kul att spy på flygplanstoalett i cirka tretton timmar. Men jag överlevde ju det så nu är jag hemma. Har ätit mackor med bregott till frukost och igårkväll åt jag Maxmat. Så fint :-) Jag är glad.

Om mindre än ett dygn är jag hemma! Kul! Sitter på kontoret nu. Om ungefär en och en halv timme åker vi till min lägenhet och hämtar mina saker sen åker vi till flygplatsen. Kommer måsta sitta där och vänta jättelänge tror jag. Men bättre det än att missa planet. Just nu hoppas jag bara att mina väska väger under tjugotre kilo...

Alltså paniken just nu! Jag kan stänga väskan om jag trycker lite men jag är helt övertygad om att den är för tung. Vad gör jag?! Den innehåller ju bara kläder! Hur kan kläder väga så mycket?! Tar jag ut typ en tröja så gör det ju ingen skillnad. Jag måste ju alltså ta ut asmycket saker men det vill jag inte. Har ont i magen nu. Har inget att mäta med heller så jag vet inte hur mycket jag kan sätta i handbagaget och jag ska redan ha på mig fyra linnen, en tjock klänning, en tunn jacka, en lite tjockare jacka och en halsduk på planet. Hjälp mig! Jag ska till kontoret imorgon på förmiddagen och måste tydligen vara på flygplatsen tre timmar innan planet går, halv sex alltså. Så jag måste packa klart ikväll/imorgon på morgonen. Vill grina...

Glasspinnar och nagelfilar måste vara det äckligaste som finns att ta i. Får rysningar bara jag tänker på hur det känns när man ska slicka bort den sista glassen från glasspinnen. Inte för att det har något med mina packningsproblem att göra, men ändå...

Haha, Julia la upp den här bilden på Facebook:

Lilly, Julia och jag.

Tror att det var någon av de första gångerna vi gick själva på stan.

Då var man stor.

Sista bilden på mig i Mexiko.

Nu är allt typ nerpackat. Men jag har inte vågat kolla om jag får igen väskan eller kan lyfta den ännu.

Blir nog tvungen att kliva upp tidigt imorgon för att slutföra det hela.

Imorgon åker jag hem! Jag längtar så. Försöker packa ihop det sista men det är lite svårt att få igen väskan. Sen har vi ingen våg så jag vet inte alls vad den väger. Jag har ändå en teori, om jag kan lyfta den med böjda armar så borde den inte väga mer än tjugo kilo. Annars har jag blivit stark under resan. Jag får ta med mig tjugotre kilo och med tanke på att jag lämnar tvål, balsam, hudkrämer osv. så borde den ju vara lite lättare nu så att det inte gör något att jag har med mig lite souvernirer och presenter hem. I värsta fall får jag väl betala övervikt (som jag inte alls har pengar till efter att betalat ombokningen på min biljett) eller börja plocka ur saker ur väskan på flygplatsen. Jag har i alla fall förberett mig för den långa flygresan mellan Mexico City och Paris nu. Har köpt ett Pringlesrör och sex stycken snickers. Nu borde jag klara mig. På resan hit fick vi inte mat på nio timmar. Jag höll ju på att dö.

Det känns ändå lite tråkigt att åka från Mexiko. Även fast jag har upplevt en hel del tråkiga och hemska saker här så har det ju hänt många fina saker också, jag har fått se många fina platser och fått träffa fina människor (inte bara otrevliga eller tafsande mexikaner). Det som känns mest tråkigt med att åka hem tycker jag är att jag aldrig fick börja med projektet som jag var här för att göra. Det känns som att det hade varit hur kul och intressant som helst. Det känns också tråkigt att jag inte fick se mer av Mexiko. Hade jättegärna velat åka till de norra delarna och de södra delarna och självklart till stranden! Men hälsa, familj och lycka går före allt annat för mig. Mexiko finns kvar och jag kommer säkert åka hit på semester någon dag. Jag vet ju i alla fall nu att jag inte vill bo här. Man måste ju prova på för att veta och jag ångrar det verkligen inte. Jag har fått uppleva väldigt mycket, både bra och dåligt som sagt, och det är alltid en erfarenhet att prova något nytt. Jag tror att jag hade ångrat mig mer om jag aldrig hade gjort det.

Nu ser jag fram emot att träffa min familj, mina vänner och Sverige. Behöver helt seriöst ren luft, har fått svårt att andas de senaste dagarna. Antingen beror det på den starkt förorenade luften eller på all coca-cola som säkert har brutit ner mig. Jag tror på förorenad luft. Coca-cola kan aldrig vara fel.

Mellis.

Har nu fjorton stycken personliga brev som jag ska läsa igenom en gång till och sen skicka ut. Innan måste jag nog ändå vila en stund. Min hjärna är inte van vid att arbeta så här mycket.

Här hade jag velat vila nu:

"Hatad storflygplats byggs om för miljarder" läste jag på SvDs hemsida. Kunde på en gång gissa att det var Charles de Gaulle som de skrev om. Hatar verkligen den flygplatsen. För ungefär två år sen blev jag och en kompis fast där i nästan en hel vecka på grund av askmålnet från Island. Det låter säkert kul att få vara i Paris en vecka men efter en tvåveckorsresa i Indien är det inte så kul. Man är pank, har helt fel kläder med sig och längtar hem efter en sliten resa mellan Goa och Mumbai. Vi spenderade alltså dag ut och dag in på denna hemska flygplats medan vi väntade på nya flyg hem. Till slut tog vi bussen hem till Sverige men efter fyra timmar så krockade ju den i Belgien. Så vi fick stanna där en natt också. Hoppas, hoppas, hoppas att det inte händer nu på onsdag när jag ska mellanlanda på dumma Charles de Gaulle igen...

Sitter och skriver personligt brev. Det är så tråkigt!! Har hittills hittat femton stycken jobb som jag ska söka. Alla är som administratör/assistent. Hoppas att jag får något av dem så att jag slipper skriva fler personliga brev. Egentligen hade jag helst velat sitta hemma hos mamma och äta chips och dipp och godis och glass och dricka läsk och kolla på film just nu. Det kanske blir nästa helg. Åh, ska bli så kul att komma hem igen :-) Pepp!!!

Här kommer det som jag köpte till mig själv idag på marknaden.

Jättefina läderskor.

En lite mer färgglad blus.

Och en sombrero! Äntligen.

Det var alldeles för varmt för att min plan skulle fungera men jag lyckades ändå ta mig till och från marknaden utan några problem. Köpte en massa fina saker till mig och presenter till andra. Mina saker visar jag sen men presenterna kanske ni kan få se när personerna som presenterna är till har fått dem. Presenten till mina hundar kan ni ändå få se för jag tror inte att de brukar läsa min blogg så ofta.

En mupp-handdocka! Kanske inte så mexikanskt men den var billig och rolig och jag tror att Hero kommer att älska den. Anton också fast kanske inte lika mycket.

Jag har en plan idag. Jag ska ta på mig min stora svarta jacka som inte visar några av "mina former" och min svarta läderväska som jag kan hänga så att den täcker min rumpa. Då borde jag ju kunna gå till marknaden och tillbaka utan att någon kommer fram och tar på mig...? Hatar att man ska behöva göra så här.

Vaknade imorse av att jag höll på att kvävas. Tror att jag svalde en mygga. Egentligen lika bra, annars hade jag försovit mig ännu mer än vad jag redan hade gjort. Nu känns min hals alldeles konstig efter att ha hostat tills jag nästan spydde. Fin start på dagen.

Katter är det läsigaste djuret jag vet. Katter och råttor. Det har varit gånger när jag till och med har börjat gråta för att jag har blivit så rädd för katter. Det här tycker mina vänner är väldigt roande så de brukar pryda min logg (kallas det så eller heter det tidslinje nu?) med kattbilder. Här är de senaste tillskotten:

Sen har det också hänt att jag fått kattgossedjur och kort. Fina vänner <3 

Läste en artikel för någon vecka sen om en katt som försökte mörda sin ägare. Sen när polisen kom för att gripa katten så rymde den ut genom ett fönster. Kul va? Typsikt katter...

Ikväll började jag kolla på New Girl. Trevlig tv-serie.

Annars händer inget kul.

Människor jag inte förstår mig på, inget att göra, hemlängtan osv.

Jag har aldrig brytt mig om hockey. Har varit på en match i hela mitt liv och det var för att mamma och hennes jobb(?) bjöd med mig. Är sa sjukt less på alla dessa "SM-GULD!", "älskar Brynäs!!!"-statusuppdateringarna på facebook. Kul för er att ert favoritlag vann SM-guld men jag bryr mig inte. Funderar på att blockera alla mina Gävle-vänner som skriver om hockeyn, men så la ju min egna mor upp en statusuppdatering om det (även fast hon är från Luleå). Suck. Aja, efter ikväll kanske det är över. Jag menar jag har i alla fall två hela arbetsdagar kvar här, behöver facebook för att underhålla mig på jobbet...

Nu har packningen påbörjats.

Och jag försöker göra väskan lite lättare genom att använda en massa "produkter" som jag har med mig.

Bland annat ansiktsmask.

Första arbetsansökan inskickad!
Nu ska jag nog börja packa. Om jag orkar röra på mig.

Om en vecka har jag landat på Arlanda nu :)

Om en vecka och en timme så går mitt plan snart. Kul!
Ikväll har jag börjat förbereda mig lite inför Sverige. Direkt när jag kom hem från jobbet så ställde jag mig och sminkade mig och fixade håret för att ta en ny bild till min arbetsansökan. Hoppas jag får ett jobb fort! Behöver pengar...
Snart är det väl dags att dra fram resväskan för att börja packa också.

Men nu tänker jag kolla på Gossip Girl och äta popcorn.

En vecka kvar nu!!

Det här vill jag göra innan jag åker hem:
- köpa en sombrero
- äta god kinamat
Sen känner jag mig färdig. 
Skulle vara kul att se Frida Kahlo-muséet också 
men det ligger långt bort och jag är fortfarande rädd.

Det här vill jag göra när jag kommer hem:

- äta på Max

- träffa fina människor

- gå på Gröna Lund

- skaffa jobb

- fira valborg i Uppsala

- åka till Luleå

- leka med mina hundar

- äta svenskt godis
osv osv osv.
Den listan är ganska mycket längre.

Om en vecka och en dag sitter jag på flygplanet hem till Sverige nu.
Om två veckor är jag i Uppsala och firar valborg nu (eller, ja, på grund av tidsskillnaden kanske
jag sover efter att ha firat valborg i Uppsala nu, men ändå najs).
Längtar!!

Jag vill hem nu! Orkar inte vara här längre. Imorse när jag gick till jobbet hoppade jag till och höll på att börja gråta bara av att en gubbe sa något snett bakom mig. Känner mig så otrygg och sättet som män beter sig mot mig här är så himla obehagligt. Att jag sen vill gråta så fort jag kommer till kontoret gör ju inte saken bättre. Jag vill hem nu nu nu! Vill inte vänta en hel vecka och lite till för att slippa det här. Spenderar tiden på jobbet just nu med att leta efter billiga resor hem.

Nu har min dator börjat krångla igen dessutom... Är det här karma eller vad handlar det om??
Är skithungrig också men jag vill inte gå och handla. Tänker äta popcorn och hoppas att det duger.

Pigg och glad...

Det har helt seriöst inte hänt någonting bra här i mitt liv de senaste veckorna. Allt går bara dåligt och blir bara värre och värre. Som vanligt har vi inget varmvatten, hur jävla svårt ska det vara för en hyresvärd att se till att de som betalar för att bo i huset faktiskt får det som betalas för?! Och hur svårt ska det vara att sätta in nytt papper på toaletten när man tagit det sista?! Eller diska undan sin disk istället för att låta den stå i någon vecka tills köket luktar soptipp?! Sen behöver man ju inte heller förstärka soptippslukten med att faktiskt använda köket som en soptipp, ta för fan ut soporna någon gång istället för att bygga stora berg av sopor runt om sopkorgen!!! Just nu är jag sjukt förbannad på min hyresvärd, min rumpskompis och fågeln som bajsade på min tvätt som hängde ute för att torka.

Igår, innan jag blev antastad mitt på en gata i Mexico City, så var jag på marknad och letade efter lite souvernirer och presenter.
Till mig själv köpte jag det här:

(Har hört att rödgråtna ögon är snyggt...)

En broderad blus och en läderväska. Cirka 300 kr för dem tillsammans.

Hittills har väskan varit väldigt användbar för att smälla till pervers man som tafsar.

Hade velat gå tillbaka till marknaden för att köpa en till blus, en sombrero, ett par jättefina läderskor och lite mer presenter men efter vad som hände igår vet jag inte om jag vågar/har någon lust. Blir så sjukt arg på att en så dum person ska få förstöra så mycket! Vill inte låta honom förstöra min sista vecka i Mexiko, men samtidigt, är man rädd så är man och jag har verkligen ingen lust att gå hela den långa vägen till marknaden och tillbaka i rädsla. Får se hur jag känner nästa helg.

Jag är så sjukt arg och besviken just nu! Längtar hem till Sverige mer än någonsin förut. Känner verkligen nu att man inte vet hur bra man har det förens man är utan det. I Sverige klagar vi på att vi tjejer inte kan visa upp bilder på oss själva med hår under armarna utan att bli nätmobbade, och ja det är verkligen tragiskt att det är så, men tänk er då situationen för en tjej i Mexiko. Jag kan inte gå utanför dörren utan att dagligen bli trakasserad med obehagliga blickar och äckliga kommentarer som får mig att må jättedåligt. Jag går nu för tiden hela tiden med blicken i backen för att ingen ska få ögonkontakt med mig för då är risken större att man får en kommentar eller blick. Kommentarer och blickar kan man ändå försöka ignorera så gott det går men nu är det tydligen också okej att komma fram och känna om man vill. Hur gör man för att undvika och ignorera det då? Ska jag inte ens kunna gå utanför min dörr längre utan att behöva vara rädd för att någon sliskig fyrtioåring ska komma fram och klämma lite? Sen att människorna runt omkring en inte gör något när man står där och skriker och gråter gör ju bara saken ännu värre. Jag har fan aldrig känt mig så förnedrad och ensam förut.
Organisationen som jag är här med har ett motto; ”its not better, its not worse, its just different” men nog fan är den svenska kulturen bättre än den mexikanska när det kommer till respekt mot kvinnor.  Jag har till och med börjat fundera om det är värt att betala 10.000 kronor för att åka hem en vecka tidigare. Jag menar vad ska jag annars göra när jag inte längre vågar gå utanför mitt hus…?

Idag tänkte jag gå tillbaka till souvernirmarknaden och köpa saker att ta med mig till Sverige. Tänkte att det kunde vara bra att ta ut lite pengar innan så att jag vet att jag har, men jag kom på att jag har glömt min bankkod... Får helt enkelt hoppas att jag kommer ihåg den när jag väl står där vid bankomaten. Annars har jag cirka 400 kronor för att köpa presenter och leva den sista en och en halv veckan som är kvar. Jobbigt.

Funderar förresten på att klippa mig som på den här bilden:

Har funderat på att klippa det kortare sen i januari så det kanske är dags nu? "Det växer ju ut sen" som jag alltid brukar tänka innan jag klipper det, och sen ångrar jag det alltid för att det tar flera år att få det långt igen. Ska fortsätta tänka tills jag kommer hem till Sverige tror jag...

Har ju ändå något att se fram emot. Den 24 april åker jag hem till Sverige.

Då ska jag äta på Max, gå på Gröna Lund och fira valborg i Uppsala. Längtar!

Är jättesugen på ostkrokar och lakrits också...

Sen saknar jag min mamma, min storasyster, mina hundar, mina kläder, mitt hus, BREGOTT, frisk luft, att få kasta toapapper i toastolen istället för i en sopkorg bredvid, att inte bli utstirrad, att ha ett rent hus, få ta av sig skorna inomhus, min trädgård (egentligen den i Gävle men den i Stockholm får duga), svenskt godis, svensk mat, att kunna dricka vattnet ur kranen, att ha en mobiltelefon som fungerar hela tiden (nästan), mina vänner, min stuga, att kunna slappna av, att kunna sova på nätterna, svenska fester, svenska människor osv osv.

Fredag den trettonde... Dagen började med att det inte fanns nå varmvatten - fick duscha i kalltvatten, det har varit två jordbävningar, dåligt värder och bara en i allmänhet tråkig dag. Har dessutom ingenting att göra ikväll. Blä.

Imorgon är det alltså fredag den trettonde. Så som saker har varit på sista tiden vet jag inte alls om jag känner mig redo för det här.
Det är också mina småbröders födelsedag imorgon. De fyller fjorton, så grattis till dem!

Saker som förbättrar en svintråkig arbetsdag:

jättegod chokladtårta och tjuvlyssnat.se

Alltså kvällen blev ju inte bättre igår. Fick världens magknip så allt jag kunde göra var typ att ligga i fosterställning och yla/gnälla. Och när det kommer till magont är inte jag en mes utan min smärttröskel är väldigt hög. Bara det att jag överlevde EHEC (bakterier i magen som gjorde att jag blödde i mina tarmar i cirka en vecka. Man kan inte förstå den smärtan om man inte känt den) och magsjuka samtidigt som tioåring säger en hel del tycker jag.
Sen när jag vaknade imorse hörde jag hur min rumskompis spydde inne på toaletten. Blir jag magsjuk nu så dör jag...

Helt seriöst, vad händer med mig? Får ju nästan ingen sömn och nu tycker jag att mina kinder har blivit smalare. Försöker min kropp ta kål på mig? Jag fattar inte för jag äter och dricker som man bör och jag är inte sjuk (?)...

Sen var det en till jordbävning idag. Börjar bli vardagsmat för mig nu. Skulle precs släcka lampan och gå från jobbet när jag ser hur alla andra taklampor börjar gunga hejvilt. Som vanligt så överlevde jag och allt gick bra.

Har ändå en kul grej att berätta, såg en hund med glasögon igår när jag gick till jobbet. Hahah.

Det var ju inte såna här glasögon (men jag tyckte att bilden var söt) utan det var såna där som sitter fast med ett band runt huvudet. Hur kul som helst.

Har nog aldrig varit så här trött i hela mitt liv. Kommer troligen svimma när jag kommer hem efter jobbet. Känner mig helt yr av trötthet. Mitt sömnproblem måste ta slut snart. Börjar känna mig som Sam i Supernaturalavsnittet då han hamnade på mentalsjukhus. Inte coolt. Idag vill jag verkligen att mor ska komma och ta hand om mig.

Idag gick vi till en gatukiosk, eller vad man då kallar det, och åt tacos till lunch. Jättegott var det och dessutom spelade dem The Smiths där. Fint. Saker som gör vardagen lite bättre :-)

Annars brukar jag vakna varje morgon och lyssna en stund på grannens musik innan jag somnar om igen. Ibland lyssnar "den" på väldigt bra musik, för någon månad sen var det till exempel A Little Respect med Erasure som spelades. En bra start på dagen.

När jag ändå skriver om mina små musikupplevelser så måste jag passa på att visa den här videon som nog måste vara den roligaste musikvideon jag sett:


Väldigt bra låt också för den delen.

Känner mig faktiskt lite besviken på musiken i Mexiko. I Ecuador lärde jag mig att älska reggaeton, men här har musiken inte imponerat på mig. Typ samma sak som spelas i Sverige + lite folkmusik.

Känns som att jag aldrig hinner göra någonting nu för tiden och när jag väl har tid att göra något så orkar jag inte eller har ingen lust. Ni kanske ser på bilden hur trött jag faktiskt är. Det blir ju inte bättre av att jag har sömnproblem heller.

Men jag har börjat skaffa trevliga planer inför våren. Inte alls som jag egentligen hade tänkt men livet blir väl aldrig så som man tänkt sig.

Idag har jag känt mig yr och haft ont i magen hela dagen. Vet inte om det är för att jag är orolig och nervös men jobbigt känns det. Det kommer nog bli lite förändringar i mitt liv ganska snart. Återkommer till det om någon dag när jag vet mer.

Jag och storasyster när vi skulle på burlesk-partaj för några månader sen.

Nu är jag tillbaka från Puebla där jag var och firade påsk. Gick bland annat på den längsta gudstjänsten jag någonsin varit på, det var dessutom jättevarmt inne i kyrkan så jag trodde att jag skulle dö ett tag. Gör nog inte om det men det var väl något som man skulle prova på här i Mexiko. Annars har vi varit pa bio, gått i köpcentrum, druckit rom och cola, varit duktiga volontärer och tagit hand om utbytesstudenter med problem, kollat på film osv.

Nu åker jag till Puebla och hälsar på mina vänner.
Glad påsk!

Dags att äta frukost, men det är så tråkigt här. Måste alltid äta ensam och dessutom är jag så där småtöntig och tycker att allt är mycket godare hemma. Tänk att få rosta det där billigaste rostbrödet som finns i blå och genomskinliga påsar, sätta på lite bregott som smälter och om man vill lyxa till det lite kan man lägga på skinka eller hamburgekött eller kanske ost och paprika. Skulle kunna döda för det just nu. Min smaklökar och min mage har hemlängtan.

Mina läppar är alltid så här svullna när jag vaknar. Förstår inte riktigt varför.

Jag är skithungrig!! Gjorde någon linssoppa till middag som blev jätteäcklig. Så nu sitter jag här med tom mage och vet inte riktigt vad jag ska göra. Det värsta jag vet med att bo hemifrån är maten. Att måsta handla och laga mat hela tiden. Dessutom ensam nu. När jag bodde i Uppsala hade jag ju i alla fall någon att laga mat och äta med...

Idag har Titanic 3D premiär. Vill till Stockholm för att se den med Lilly.

Imorgon åker jag nog till Puebla och firar påsk.

Shit snubbar say...

Längtar efter svensk sommar helt sjukt mycket! Får typ ont i magen för att jag längtar så.
Längtar så tills man kan ha kalas på altan, gå på festival, ha picnic, gå med lite kläder utan att bli utstirrad,
ligga i hängmattan, bada i stugan, gå på Gröna Lund, bli brun, vara utomhus hela tiden osv osv.

Bilden är från min artonårsdag. Älskade våran altan i Gävle. Den var bäst att kalasa på :)

Nu har jag påsklov!

(och en ny finne på hakan)