Under den här sommaren har jag dragit/ska dra igång några olika projekt, bland annat att lära mig sy och börja använda mina analoga kameror. Idag drog jag igång träningsprojektet. "Inte kan det vara så jobbigt att springa en halv mil, till Tyresta by och tillbaka?" tänkte jag naivt. Fel. Det var bland det jobbigaste jag har gjort. Har nog aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Min kroppsuppfattning är sämst, det var först för cirka tre år sen som jag insåg att jag är mycket smalare än de flesta andra, för cirka två år sen insåg jag hur dålig syn jag faktiskt har (på riktigt ser jag inga konturer alls utan bara en massa suddiga färger), och idag var dagen då jag insåg hur sjukt otränad jag är. Till och med rådjuret som låg och solade på en äng gav mig dömande blickar och den döda näbbmusen som jag sprang förbi såg mer levande ut än vad jag gjorde. Jag höll på att spy fem gånger och svimma en gång. När jag sen ramlade in i min hall och inte ens kunde prata för att jag var så trött så kom Hero fram och klöste mig i ögat.
Nästa halvmil blir på söndag, om jag kan röra på mig då...



Hade iallafall bra träningsmusik.